Liljor
Äkta liljor är ett eget släkte, Lilium, och de skiljer sig mer från varandra än man tror. Trädgårdsliljorna i handeln vill ha sol och djup lucker jord, krolliljan trivs i skuggan under lövträden, madonnaliljan ska knappt ner i jorden, och brandgul lilja och tigerlilja sprider sig själva med svarta groddknoppar. Här finns det som gäller dem alla: liljebaggen, gråmöglet, viruset, katten, planteringen och snittet. Odlingen berättar varje lilja om på sin egen sida.
Sparas i Min odling i den här webbläsaren. Inget konto behövs.
Typerna, per art
Jämför typerna
Gäller hela familjen
Liljesläktet, Lilium, beskrevs av Linné 1753 och har runt hundra arter. Ingen av dem är inhemsk i Sverige. Krolliljan och brandgul lilja har odlats här sedan 1600-talet och räknas av SLU Artdatabanken som bofasta sedan före år 1800. Tigerliljan kom på 1800-talet och har också etablerat sig, medan madonnaliljan och kungsliljan bara dyker upp tillfälligt utanför trädgårdarna.
De flesta liljor i handeln är hybrider. Det internationella liljeregistret delar dem i nio grupper, och de du oftast möter är asiatiska, orientaliska och trumpetliljor, och korsningarna mellan dem: trädliljor (orientaliska gånger trumpet) och LA-hybrider (Lilium longiflorum gånger asiatiska). Kungsliljan, Lilium regale, är en art men föräldern till trumpetliljorna, och står därför bland trädgårdsliljorna.
Flera växter heter lilja utan att vara det. Dagliljan, Hemerocallis, hör till afodillväxterna. Påsklilja är på svenska en narciss, och kejsarkrona och kungsängslilja är klockliljor, Fritillaria, även om liljebaggen gärna äter dem också.
Liljebaggen är liljornas stora problem. Den är lysande röd med svart huvud, 6-8 mm, och vanlig i trädgårdar i Götaland och Svealand, enstaka i Norrland. Larverna täcker sig med sin egen spillning, ser ut som små sniglar eller fågelspillning och gör störst skada: de kan äta blad, knoppar och blommor tills bara stjälken står kvar. I Riksförbundet Svensk Trädgårds enkät 2006 hade nästan hälften av de svarande svåra angrepp. Det som hjälper är att plocka baggar, äggrader och larver från tidig vår hela sommaren, helst varje dag. Baggen släpper taget och lägger sig med magen upp när du stör den, så håll en skål med såpvatten under. Parasitsteklar som lägger ägg i larverna finns i Sverige, och SLU-arbeten visar att de övervintrar i jorden. Gräv och täck därför inte i onödan runt liljorna, och ge steklarna öppna blommor med nektar, som dill och andra flockblommiga. Lökbaggen, som har rött huvud också, går på liljekonvalj och lök. Dagliljor angrips inte alls.
Liljegråmögel är en svampsjukdom som ger ovala bruna fläckar på blad, knoppar och kronblad. Den kräver fukt och slår till i regniga perioder och i vindskyddade, fuktiga lägen, snabbast när varma dagar följer på kalla nätter. Lökarna angrips sällan. Enligt SLU:s faktablad är brandgul lilja och madonnalilja särskilt mottagliga, medan kungsliljan hör till de mer motståndskraftiga. Plantera luftigt och inte för tätt, aldrig i ett instängt läge under träd och buskar, vattna vid foten och ta bort sjuka delar tidigt. Städa bort gamla stjälkar och blad på hösten, svampen övervintrar i dem. Undvik frostlänta lägen också: sena nattfroster skadar de tidiga skotten, och i de skadade bladen tar gråmöglet fäste.
Tigerliljan kan bära ett virus som lätt smittar andra liljor men inte märks på henne själv, skriver Programmet för odlad mångfald. Royal Horticultural Society nämner tulpanernas brytningsvirus, som smittar både tulpaner och liljor, och gurkmosaikvirus, och båda sprids av bladlöss. Sjuka liljor får gula strimmor och förvridna blad och färre, missformade blommor, och de blir inte friska. Förstör dem, håll bladlössen borta och plantera tigerlilja och tulpaner en bit från de andra liljorna.
Alla liljor är giftiga för katter, hela växten och även pollenet. Ett eller två blad räcker för att förgifta en katt, och utan behandling inom ett dygn är prognosen dålig, enligt ett kandidatarbete i veterinärmedicin vid SLU. Misstänker du att katten ätit av en lilja, ring veterinären direkt. Var försiktig med vasvattnet också, och plocka ståndarna ur buketten. Hundar kan få magbesvär men inte njurskador. För människor känner Giftinformationscentralen inte till några förgiftningar av brandlilja, krollilja eller tigerlilja. Dagliljan är inte en äkta lilja, men den är giftig för katter på samma sätt.
De flesta liljor sätts på hösten eller våren, ungefär tre gånger så djupt som löken är hög: 15-20 cm för en stor lök i trädgårdsliljornas fall, lite grundare för krolliljan. Madonnaliljan är undantaget som ska nästan i ytan och planteras tidigt på hösten, så att hon hinner skjuta sin bladrosett. Gemensamt för alla är att jorden ska vara lucker och väldränerad, för i stående vatten ruttnar löken. Lökarna tål inte att ligga länge i luften, så plantera dem så snart du har dem.
De flesta liljor bildar sidolökar som kan delas när klumpen blivit trång. Brandgul lilja och tigerlilja sätter dessutom svarta groddknoppar i bladvecken, som ramlar av och gror till nya plantor exakt lika modern. Lökfjäll är det snabbaste sättet att föröka en lilja: friska fjäll i en påse med fuktig jord och grus, sex veckor mörkt och varmt, och små lökar bildas vid basen. Frö går att så av arterna, men tar tid: krolliljan blommar först efter sju, åtta år. Hybrider blir aldrig som modern från frö, och många moderna sorter kan vara sortskyddade.
Klipp när första knoppen är väl färgad men inte utslagen, den öppnar sig inom ett dygn inne. Klipp så kort stjälk du kan och lämna bladen åt löken, det är de som laddar inför nästa år. Ta bort bladen under vattenytan, byt vatten varje dag och dra ut ståndarknapparna med en pappersnäsduk när blommorna öppnat sig. Det slipper du pollenfläckar av, och blomman håller längre. Ställ vasen långt från fruktskålen, etylenet från mogen frukt får liljorna att vissna fortare.
Med några olika liljor kan det blomma hela högsommaren. Krolliljan är tidigast, runt midsommar i södra Sverige. Madonnaliljan, brandgul lilja och de asiatiska trädgårdsliljorna följer i juni och juli, trumpetliljorna och kungsliljan i juli och augusti, tigerliljan i augusti och september, och de orientaliska avslutar i augusti till oktober.
Brandgul lilja nämns i svenska källor sedan 1638 och blev allmogens lilja vid torparstugan. Krolliljan kom under första halvan av 1600-talet, inte med medeltidens kloster som det ofta sägs. Madonnaliljan kom enligt Programmet för odlad mångfald med klostren redan på 1300-talet, och tigerliljan på 1820-talet. Nationella genbanken bevarar en kungslilja från Värmland, tigerliljor från Västergötland och Västmanland och en gul krollilja från Uppland, alla från 1930- och 40-talen. Den fyllda krolliljan Kallmora från Dalarna är Grönt kulturarv. Någon svensk liljeförening finns inte längre: Liljeklubben i Stockholm gav ut medlemsblad 1952-1960.