Vinbär och krusbär
Svarta, röda och vita vinbär, krusbär, krusvinbär och gullrips är alla syskon i släktet Ribes. De odlas på samma sätt men skiljer sig där det spelar roll: vilken ved som bär, vilka skadegörare som hittar dem och hur du beskär. Här finns det som gäller dem alla, och det som skiljer dem åt. Odlingen berättar varje buske om på sin egen sida.
Typerna, per art
Jämför typerna
Gäller hela familjen
Alla här hör till släktet Ribes i familjen ripsväxter. Svarta vinbär är Ribes nigrum, och röda vinbär är Ribes rubrum. Vita vinbär är ingen egen art utan röda vinbär utan det röda färgämnet, och Svensk kulturväxtdatabas (SKUD) samlar dem i Vita Vinbär-Gruppen. Gröna vinbär är på samma sätt svarta vinbär med gröna bär. Krusbär är Ribes uva-crispa, och det gamla svenska namnet stickelbär säger det mesta om taggarna.
Krusvinbäret, Ribes × nidigrolaria, är en korsning av svarta vinbär, europeiskt krusbär och ett amerikanskt krusbär. Den tyska sorten Josta gav henne smeknamnet jostabär, och 1980 kom den svenska sorten Kroma från Alnarp. Gullrips, Ribes aureum, är den nordamerikanska släktingen som många planterar för de gula, doftande blommorna. Den som säljs för bärens skull är oftast varieteten doftrips, var. villosum.
Ordet vinbär är för övrigt äldre än växterna vi odlar i dag. Linné använde det redan 1749, och det har täckt mer än en art.
Här går den stora skiljelinjen. Svarta vinbär ger störst bär på två- och treåriga skott, så de gamla grenarna ska bort i jämn takt och nya skott få ta över. Röda och vita vinbär bär i stället på äldre ved, två till fem år gammal, och beskärs därför mer sällan, bara ett par av de äldsta grenarna i taget. Krusbär räcker det att gallra med fyra till fem års mellanrum. Krusvinbär och gullrips gallras ut från basen som vinbär. Gör det efter skörden eller på vårvintern, och låt busken vara när den växer som mest på våren.
Vinbär och krusbär pollinerar sig själva, du behöver alltså inte två sorter. Men insekterna gör stor skillnad. Enligt Jordbruksverket står pollinatörerna för ungefär 60 procent av skörden hos svarta vinbär, och i ett svenskt försök sjönk bärsättningen från 89 till 40 procent när bikuporna stod längre bort. Blommorna kommer tidigt, när det är ont om humlor och bin, så allt som lockar dem till trädgården lönar sig.
Syskonen delar en del men långt ifrån allt. Vinbärsgallkvalstret är det allvarligaste skadedjuret på svarta vinbär, och det sprider reversion, ett virus som gör busken steril. Den amerikanska krusbärsmjöldaggen tar krusbär och svarta vinbär. Vinbärsrosten angriper bara röda vinbär, och krusbärsmotten väver ihop bärklasarna på krusbär och svarta vinbär. Krusvinbäret har ärvt motståndskraft mot både mjöldagg och gallkvalster från sitt amerikanska krusbär. Starrost hoppar mellan buskarna och starr, så ta bort starr som växer intill.
Filtrost är en rostsvamp som växlar mellan Ribes och fembarriga tallar, främst weymouthtall, där den kallas blåsrost. Svarta vinbär drabbas mest, men även röda vinbär, krusbär och gullrips kan få den. Angreppen är sällan allvarliga och värst under regniga somrar. Har du weymouthtall i närheten är det bra att veta om. Samla upp de nedfallna bladen på hösten, och vill du vara säker finns svarta vinbärssorter med stark resistens, som Titania.
Alla syskonen förökas lätt med sticklingar, men börja med friska plantor. Reversion och gallkvalster följer med sticklingarna och går inte att bekämpa i hemträdgården. SLU råder dig att aldrig ta sticklingar från en buske eller odling där gallkvalster finns. Köp hellre E-plantor, som är kontrollerat friska, och kassera en svårt angripen buske i stället för att föröka den.
Vinbär och krusbär är härdiga buskar, men svenska källor anger härdigheten som odlingszon per sort, inte per art. Det skiljer mycket mellan sorterna, från zon 1-4 till zon 1-6. Titta därför på zonen för just den sort du köper. Blommorna är det känsliga, en sen vårfrost kan ta skörden, och krusbär blommar tidigt.