Levande jord

Mykorrhiza är ett samarbete mellan rötter och svampar. Svamptrådarna växer ut i jorden långt bortom rötterna och hämtar mineraler, framför allt fosfor, som de lämnar till växten. Som betalning får svampen socker och fett från växten. Svampen kan inte leva vidare utan sin värdväxt.

Ungefär fyra av fem kärlväxter kan bilda den här sortens mykorrhiza. Svamptrådarna utsöndrar dessutom klibbiga proteiner som limmar ihop jorden till den smuliga struktur alla odlare drömmer om.

Alla är inte med i klubben. Kålväxterna, spenat, mangold och betor bildar ingen mykorrhiza alls, de löser fosfor på egen hand med syror från rötterna. Lökväxterna är tvärtom extra beroende av svampen, eftersom de har få och tjocka rötter med lite rothår.

Det ger ett av de mest konkreta råden från SLU: odla inte lök året efter kål. Under kålåret har svampen ingen värd att leva av, och löken får starta på en jord där svampen tappat i styrka.

Svampen tål också dåligt att jorden grävs eller plöjs, att den gödslas med mycket fosfor och att den står utan växter länge. Svenska långliggande försök visar mindre svamptrådar där jorden plöjs varje år.

Gräv försiktigt upp en ärtplanta i juni och titta på rötterna. De små knölarna är hem åt bakterier som tar kvävgas ur luften och gör om den till näring växten kan använda. Växten betalar med socker.

Skär itu en knöl. Är den rosaröd inuti arbetar bakterierna för fullt, färgen kommer från ett ämne som håller syret borta från kvävefabriken. Grågröna eller bruna knölar är gamla eller inaktiva. Knölarna syns fyra till sex veckor efter sådd och jobbar som hårdast före blomningen.

Ärtor, bondbönor, rödklöver och vitklöver hittar sina bakterier själva i svensk jord, så ympning behövs inte. För trädgårdsbönor på en plats där det inte vuxit bönor på länge kan det vara värt att ympa första gången. Plantorna klarar sig ändå oftast bra, eftersom jorden brukar ha kväve nog.

En sak till: vicker hör inte hemma i en växtföljd med ärtor och bönor. De delar rotsjukdomar.

Daggmaskarna drar ner döda blad, blandar jorden och lämnar efter sig gångar där luft, vatten och rötter tar sig ner. Deras spillning har många gånger högre halter av lättillgängligt kväve, fosfor och kalium än jorden runt omkring.

Det finns tre sorter att hålla utkik efter:

Maskarna gillar mullrik och fuktig jord med neutralt pH, kompost, stallgödsel och ett täcke av organiskt material. De ogillar packad jord och att jorden grävs om, som drabbar de stora djupgrävarna hårdast. Darwin räknade ut att hela matjorden passerar maskarnas tarmar på 30 år.

Ett gram mogen kompost innehåller miljarder mikroorganismer, mest bakterier. En del av dem är svamparnas och bakteriernas motsvarighet till trädgårdens nyttodjur: de konkurrerar ut, förgiftar eller rent av äter de svampar som ger rotsjukdomar.

Svampar som Trichoderma är vanliga i kompost och kända för att angripa andra svampar. Bakterier som Bacillus och Pseudomonas gör samma sak med kemiska vapen. En jord där svamparna får breda ut sig, alltså en jord som inte grävs om för ofta, står enligt Jordbruksverket bättre emot både sjukdomar och torka.

Bar jord är inte död, men den svälter. Marklivet lever av rötter och växtrester, och obevuxen mark ger ingen ny mat. Levande rötter är dessutom bättre mat för mikroorganismerna än det som ligger kvar ovan jord.

Därför pekar de svenska råden åt samma håll: gräv och bearbeta så lite som möjligt, och håll jorden täckt av växter eller organiskt material så stor del av året som möjligt.

Ger täckodling fler mördarsniglar? Erfarenheterna går isär och några entydiga belägg finns inte. En svensk enkät bland koloniodlare hittade inget samband, de värsta angreppen kom i kanten mot högt gräs.

Och odlar man större skördar utan att gräva? Charles Dowding i England har jämfört en grävd och en ogrävd bädd sedan 2007, och den ogrävda har gett mer. Men han säger själv att det inte är vetenskap, och upprepade försök i trädgårdsskala saknas. Det som är väl belagt är att markens liv mår bättre.

Ovan jord fortsätter samspelet. Kortvingarna som jagar kålflugans larver i jorden, och nyckelpigorna och blomflugorna på bladen, finns i Trädgårdens nyttodjur.