Körsbärsplommon
Plommonsläktets tidiga bloss. Körsbärsplommon blommar före både plommon och krikon, blir ett stort, ofta flerstammigt träd och ger små runda frukter i gult eller rött från slutet av augusti. Den vilda formen är sur och används mest som grundstam, men de namngivna trädgårdssorterna är söta nog att äta direkt från grenen.
Saker som erfarna odlare vet - och nybörjare ofta får lära sig på egen hand.
Körsbärsplommon växer gärna som en stor, flerstammig buske. Låt den göra det, eller välj ut en stam och 3-4 huvudgrenar om du vill ha ett träd. Cecilia ska enligt E-planta inte formas till träd.
Som för alla stenfrukter: beskär efter skörd medan trädet är i full gång, så såren läker innan hösten.
Visar hur körsbärsplommonens behov av kväve, fosfor och kalium förändras genom säsongen.
Näringsrik, väldränerad jord. Körsbärsplommon är inte kräsen och växer på de flesta trädgårdsjordar som inte står blöta.
Varierar mellan sorterna. Wilma och Spidola är självfertila, och Wilma ger ändå mer frukt med en partner. För övriga sorter anger källorna inget. Körsbärsplommon blommar tidigare än plommon och krikon, så de blommar sällan samtidigt.
Ingen svensk källa beskriver etableringen för körsbärsplommon specifikt. Råden bygger på plommon och krikon, som är nära släkt och sköts på samma sätt.
Körsbärsplommon mognar från slutet av augusti, före de flesta plommon och krikon. Frukterna är små, 2-3 cm, runda och gula eller röda. Den vilda formen är syrlig, trädgårdssorterna söta.