Bönor

Bönorna här kommer från tre släkten i familjen ärtväxter. Brytböna, vaxböna, störböna och kokböna är alla Phaseolus vulgaris, och rosenbönan är hennes nära släkting Phaseolus coccineus. Sojabönan, Glycine max, har ett eget släkte. Bondbönan, Vicia faba, hör till vickersläktet och står egentligen närmare ärtan än de andra bönorna: hon delar både kvävebakterie och rotsjukdomar med ärtorna.

Inom Phaseolus vulgaris är det baljan och användningen som skiljer. Svensk kulturväxtdatabas delar arten i grupper som Brytböna-Gruppen, Vaxböna-Gruppen, Skärböna-Gruppen och Kokböna-Gruppen. Skärbönan har platta baljor och purpurbönan lila, men båda är samma art som brytbönan. Störbönan är däremot ingen egen grupp utan den klättrande formen av arten, som Svensk kulturväxtdatabas kallar var. vulgaris, medan de låga buskbönorna är var. nanus. Därför säljer fröhandeln både störbrytbönor och störvaxbönor. I Sverige har vi länge mest odlat den låga formen.

Åkerböna är samma art som bondböna, odlad på åkern till foder och mat. Beroende på fröstorlek har den också kallats hästböna och duvöga. Kikärt, lins och lupin är också ärtväxter men egna släkten, och sparrisärten heter ärt utan att vara det.

Räkna alla baljväxter som en och samma gröda, ärtor och bönor tillsammans. Det är SLU:s råd, och när du inte vet vilka rotsjukdomar som finns i jorden vill de helst se ungefär åtta år mellan baljväxterna. Jordbruksverket nöjer sig med fem till sex år för bondbönan, och SLU:s genomgång av litteraturen anger fyra till fem år för trädgårdsbönan och fem till sex för sojan. Bondbönan delar rotsjukdomar med ärtan, och ärtrotrötan kan enligt SLU angripa även brytbönan under svenska förhållanden. Trädgårdsbönans egen växtföljdssjukdom är bomullsmögel. Spannmål är en bra förfrukt, och efter bönorna passar kvävehungriga grödor.

Alla bönor fångar kväve ur luften med hjälp av bakterier i små knölar på rötterna, men de har olika bakterier. Bondbönan delar sin med ärtan och vickern, och den finns normalt redan i jorden. Brytbönan och hennes systrar har en egen, och har det aldrig vuxit trädgårdsbönor på platsen kan den saknas. Sojans bakterie finns inte alls naturligt i svensk jord, så SLU råder att ympa fröna första gången. Sedan finns bakterien kvar i jorden i minst två år. Överskatta inte presenten till nästa gröda: efter trädgårdsbönor blir det ungefär 20 till 30 kilo kväve per hektar, efter bondbönor 30 till 50. Det märks, men det är ingen gödselbomb.

Här går den stora skiljelinjen. Bondbönan gror redan vid fyra till fem grader och tål lätt frost, så hon sås tidigt på våren. Alla de andra är värmekrävande och tål inte frost. Vänta tills jorden håller runt 15 grader innan du direktsår, eller förodla inomhus och plantera ut i maj eller juni när frostrisken är över. Runåbergs nöjer sig med minst 12 grader, de flesta andra fröhandlare säger 15. I för kall jord ruttnar fröna innan de hinner gro, och under åtta grader vid blomningen riskerar trädgårdsbönan att tappa blommorna.

Bönor klättrar inte som ärtor. Ärtan griper tag med klängen, bönan slingrar hela stjälken runt stödet, motsols. Störbönan och de flesta rosenbönor blir två till tre meter och behöver ordentliga störar, gärna tre eller fyra ihopbundna som ett indiantält. Brytböna, vaxböna och soja är låga buskar som klarar sig utan stöd. I Halland sådde man brytbönorna tätt i dubbla rader så att de stöttade varandra. Bondbönan blir runt en meter hög och behöver stöd i blåsiga lägen. Kupa henne när hon är en decimeter.

Brytbönan, vaxbönan, störbönan och kokbönan pollinerar sig själva, och korsning mellan sorter är ovanlig. NordGen hittade ingen korsning alls i ett försök med avstånd från en kvarts meter till 30 meter, men det var en liten studie och råden i litteraturen spretar. Rosenbönan är annorlunda: hon kan inte pollinera sig själv utan behöver insekter, och olika sorter kan korsa sig. Bondbönan gör både och, och hon har stor nytta av humlor och bin. Vill du spara frö av rosenböna eller bondböna är det säkraste att bara odla en sort det året. Låt baljorna torka på plantan och testa grobarheten på äldre frön innan du sår.

Ät aldrig råa bönor. Brytbönor, vaxbönor, störbönor, kokbönor och rosenbönor innehåller lektin som ger illamående, magknip och kraftiga kräkningar, och enligt Livsmedelsverket kan en eller två råa kidneybönor räcka. Även färska bönor ska kokas. Torkade bönor blötläggs, vattnet hälls bort och sedan kokas de i rikligt med vatten. Sojan ska också kokas, torkade sojabönor en till en och en halv timme efter blötläggning. Bondbönan har ett eget problem: personer med en ärftlig enzymbrist, G6PD-brist, kan bli allvarligt sjuka av bondbönor. Det kallas favism, och det hjälper inte att koka dem.

Bondbönan och de andra bönorna har mest olika bråk. Bondbönans värsta fiende är den svarta bönlusen som samlas i topparna på försommaren, vanligast i södra Sverige. Toppa plantorna när lössen kommer. Hon kan också få chokladfläcksjuka och bönrost, och bönsmygen lägger ägg på de små baljorna så att larverna äter sig in i fröna och följer med när du sparar dem. Brytbönan och hennes systrar drabbas i stället av bomullsmögel och gråmögel i kallt och fuktigt väder, och bönflugans larver kan förstöra nyuppkomna plantor, särskilt där gödsel ligger på ytan. Bönfläcksjuka sprids lättare när plantorna står för tätt.